En ljuvlig musik strömmar i mina öron. Min Toomas fyller mitt liv med skön musik. Just nu är det min Ipod som han laddade om innan jag åkte på senaste Yogaledarutbildningen. Detta är min fjärde utbildningsvecka. Första dagen bröt förkylningen ut, feber och stickande smärta i halsen som vandrade upp mot bihålor och ut mot öronen. Du vet säkert hur det känns. Att kämpa sig igenom ett rätt så avancerat pass med allt detta i kroppen är en utmaning. Men underligt nog, i Balans närhet så sätter du symptomen åt sidan och koncentrerar dig på att göra ditt bästa och sen går du till ditt rum och kollapsar. Så, efter att vakna med huvudvärk mitt i natten, åtgärdat med två alvedon, och sovit djupt så gick jag på dagens övningar med friskt mod i sinnet och gjorde bra ifrån mig i morgonpasset.
Yoga är bot mot allt säger Balan, och jag är benägen att tro honom. Jag fick också en fantastisk bok av Vijay som visar på Yogans medicinska effekter. Det är klart att om du dirigerar om blodflödet i kroppen, aktiverar andningen och syresättningen så ger det resultat. Alla inre organ mår bra av att stimuleras extra.
Det är bra för mig att ha dessa veckor där jag så direkt och totalt fokuserar på mig själv och mina inre processer i kroppen. Kroppen svarar an så snabbt och vissa övningar som jag bara var övertygad om att jag aldrig skulle kunna utföra gör jag nu utan större ansträngning. Yoga kan verkligen ge dig en ny kropp med helt nya rörelsemönster och naturligtvis aktiveras också ditt känslosystem då det ju sitter låst i dina muskler och det sätt som du för dig i livet. Så jag älskar dessa veckor som är bara för mig. Vilopassen är utmärkta, då får jag komma ifatt mig själv!
Jag funderar mycket på vilka de metafysiska orsakerna är till min sjukdom. Jag lyssnar på lärare, inspiratörer, medier, healers och vänner. Alla har sina teorier och det är intressant att få ta del av de olika bilderna av vad som jag behöver och hur människor ser på mig. Jag lyssnar med utgångspunkten, att jag har svaret inom mig och att det som vibrerar av sanning inom mig berör de orsakstrådar som jag skall lyssna till. Det första som jag fastnat för är att en skräckfylld upplevelse kan chocka cellerna och skapa förändringar i DNA och cellkärnan. Vilka är mina skräckfyllda upplevelser? Det som varit starkast i en känslomässig fasa för döden var när jag blev nedslagen av en jättevåg på Hawaii. Det är så många år sen, kan det verkligen ha varit del av att skapa KLL? Min läkare säger att det inte finns några samband mellan känsloupplevelser och min sjukdom som man känner till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar