Drömmar som går i kras

Klockan är 5.30 och det är en förtrollande vacker morgon. Vattnet är spegelblankt och jag har sovit i nästan sex timmar denna natt. Det är bra! I går natt sov jag knappt 4 timmar. Jag är i inre kris, har kramp i magen och gråten i halsen. Då och då rinner den över.

Det är mycket som jag bearbetar i mitt inre, Mycket besvikelse och många rädslor. Rädslor för att bli sjuk och döende, rädslor för att inte klara av mina åtaganden, rädslor för att be om hjälp och att vara hjälplös och övergiven. Många irrationella rädslor från djupet av mitt inre. Gud vad jag behöver tilliten till dig, din ledning och försäkran om att allting kommer att ordna sig, att allting är till det bästa. Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för, en underbar familj, vänner och tillgångar. Ett företag och en personalgrupp som hängivet arbetar med att hålla den kvalitativa och mentala standarden i den ekonomiska kris vi har.

I mer än ett halvt år har vi i Livsuniversitetets styrelse arbetat med att ta fram underlag, värderat vår fastighet och löst frågeställningar för att kunna gå samman med Drömgården. Nu var det gjort och vi hade lämnat vårt bud till Drömgården. Livsuniversitetet heter den stiftelse som jag startade tillsammans med en grupp andningspedgoger för 16 år sen. Vi köpte en bondgård på 138 hektar mark med tanken att bygga upp ett ekologiskt och kollektivt utvecklings- och utbildningscenter. Entusiasmen var stor och starten magnifik. Det blev lite som "upp som en sol men ner som en pannkaka!"

Många av mina kursdeltagare och vänner har genom åren bidragit med små och större summor för att möjliggöra en utveckling, renovering och förvaltning av detta område. Nu skulle äntligen den stora visionen kunna förverkligas tillsammans med Drömgården. Vårt land skulle få sin stora betydelse. Alla mina satsningar och omsorger med att förvalta detta område skulle hamna i sin dröm. Du kan själv gå in på www.dromgarden.nu och läsa om deras planer.

Jag har träffat de drivande i projektet många gånger, deras arkitekt, en av sponsorerna och oj, vad vi har planerat för denna sammanslagning. Detta skulle lösa så mycket för mig personligen. En viss misstro och sund skepsis i början förbyttes mer och mer i tilltro och glädjefull förväntan. Nu skulle jag kunna lösa mina lån, slippa det övergripande ansvaret och få vara del av att bygga ett spännande kollektivt samhälle för människor i gemenskap. Här skulle nu odlas ekologiskt och visas på lösningar för en hållbar utveckling för framtiden och en kreativ samverkan bland människor. Vi skulle nu kunna få bidra med all vår kunskap kring personlig utveckling och kultur. En framtidssatsning som skulle stå som modell för tusentals människor. Allt det stora som jag drömt om i mer än 20 år skulle nu äntligen kunna manifesteras. Drömgården har alla dessa resurser i form av pengar och expertis, människor och intresse. Äntligen skulle detta landområde vid Väddö kyrka börja utvecklas, det som jag stretat med att kunna erbjuda våra pionjärer ett meningsfullt deltagande i.

I torsdags fick jag beskedet att den berömde arkitekten från Tyskland som skall rita Drömgården inte tycker att området är tyst nog och fyller hans önskemål. Inte tyst nog! Jag kan inte tro att det är sant! Jag hör tystnaden uppe i landet, ibland när det är riktigt tyst kan man höra havet. Ja, vid infarten till gården kan man när vinden ligger på och träden är olövade höra lite bilsus från vägen men att det skulle ha så stor betydelse när det finns så oändligt många fördelar med denna lokalisering. Och landets skönhet och alla gemensamma fördelar i byggden!

Drömmen har kraschat just nu, och jag står på ruta ett igen och gråter. Hur många gånger har jag börjat om? Hur många gånger har jag satsat på andra människor som möjliga skapare av mina drömmar? En bit har vi kommit framåt, vägen går vi. Vägen som är mödan värd som Karin Boye skriver. Just nu vet jag inte om det är värt mödan att fortsätta mina drömmar. Jag vill inte kämpa mer. Just nu har jag tappat tron.

I min undervisning säger jag: Ge inte upp! Ge aldrig upp! Dina drömmar kan förverkligas! Våga släppa taget! Gud hjälp mig! Jag släpper taget! Mäster Eckhart säger: "Ditt yttre arbete kan aldrig vara litet om ditt inre är stort och yttre arbete kan aldrig bli stort om ditt inre är litet eller har lite värde. Där har du ditt liv och i det lever du och i det vilar ditt arbete!"