Om vårt mentala ogräs

"We must all wage an intense, lifelong battle against the constant downward pull. If we relax, the bugs and weeds of negativity will move into the garden and take away everything of value." Jim Rohn
Min syster Eva sände dessa rader till mig, och det gör oss alla gott att minnas!

Drömmar som går i kras

Klockan är 5.30 och det är en förtrollande vacker morgon. Vattnet är spegelblankt och jag har sovit i nästan sex timmar denna natt. Det är bra! I går natt sov jag knappt 4 timmar. Jag är i inre kris, har kramp i magen och gråten i halsen. Då och då rinner den över.

Det är mycket som jag bearbetar i mitt inre, Mycket besvikelse och många rädslor. Rädslor för att bli sjuk och döende, rädslor för att inte klara av mina åtaganden, rädslor för att be om hjälp och att vara hjälplös och övergiven. Många irrationella rädslor från djupet av mitt inre. Gud vad jag behöver tilliten till dig, din ledning och försäkran om att allting kommer att ordna sig, att allting är till det bästa. Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för, en underbar familj, vänner och tillgångar. Ett företag och en personalgrupp som hängivet arbetar med att hålla den kvalitativa och mentala standarden i den ekonomiska kris vi har.

I mer än ett halvt år har vi i Livsuniversitetets styrelse arbetat med att ta fram underlag, värderat vår fastighet och löst frågeställningar för att kunna gå samman med Drömgården. Nu var det gjort och vi hade lämnat vårt bud till Drömgården. Livsuniversitetet heter den stiftelse som jag startade tillsammans med en grupp andningspedgoger för 16 år sen. Vi köpte en bondgård på 138 hektar mark med tanken att bygga upp ett ekologiskt och kollektivt utvecklings- och utbildningscenter. Entusiasmen var stor och starten magnifik. Det blev lite som "upp som en sol men ner som en pannkaka!"

Många av mina kursdeltagare och vänner har genom åren bidragit med små och större summor för att möjliggöra en utveckling, renovering och förvaltning av detta område. Nu skulle äntligen den stora visionen kunna förverkligas tillsammans med Drömgården. Vårt land skulle få sin stora betydelse. Alla mina satsningar och omsorger med att förvalta detta område skulle hamna i sin dröm. Du kan själv gå in på www.dromgarden.nu och läsa om deras planer.

Jag har träffat de drivande i projektet många gånger, deras arkitekt, en av sponsorerna och oj, vad vi har planerat för denna sammanslagning. Detta skulle lösa så mycket för mig personligen. En viss misstro och sund skepsis i början förbyttes mer och mer i tilltro och glädjefull förväntan. Nu skulle jag kunna lösa mina lån, slippa det övergripande ansvaret och få vara del av att bygga ett spännande kollektivt samhälle för människor i gemenskap. Här skulle nu odlas ekologiskt och visas på lösningar för en hållbar utveckling för framtiden och en kreativ samverkan bland människor. Vi skulle nu kunna få bidra med all vår kunskap kring personlig utveckling och kultur. En framtidssatsning som skulle stå som modell för tusentals människor. Allt det stora som jag drömt om i mer än 20 år skulle nu äntligen kunna manifesteras. Drömgården har alla dessa resurser i form av pengar och expertis, människor och intresse. Äntligen skulle detta landområde vid Väddö kyrka börja utvecklas, det som jag stretat med att kunna erbjuda våra pionjärer ett meningsfullt deltagande i.

I torsdags fick jag beskedet att den berömde arkitekten från Tyskland som skall rita Drömgården inte tycker att området är tyst nog och fyller hans önskemål. Inte tyst nog! Jag kan inte tro att det är sant! Jag hör tystnaden uppe i landet, ibland när det är riktigt tyst kan man höra havet. Ja, vid infarten till gården kan man när vinden ligger på och träden är olövade höra lite bilsus från vägen men att det skulle ha så stor betydelse när det finns så oändligt många fördelar med denna lokalisering. Och landets skönhet och alla gemensamma fördelar i byggden!

Drömmen har kraschat just nu, och jag står på ruta ett igen och gråter. Hur många gånger har jag börjat om? Hur många gånger har jag satsat på andra människor som möjliga skapare av mina drömmar? En bit har vi kommit framåt, vägen går vi. Vägen som är mödan värd som Karin Boye skriver. Just nu vet jag inte om det är värt mödan att fortsätta mina drömmar. Jag vill inte kämpa mer. Just nu har jag tappat tron.

I min undervisning säger jag: Ge inte upp! Ge aldrig upp! Dina drömmar kan förverkligas! Våga släppa taget! Gud hjälp mig! Jag släpper taget! Mäster Eckhart säger: "Ditt yttre arbete kan aldrig vara litet om ditt inre är stort och yttre arbete kan aldrig bli stort om ditt inre är litet eller har lite värde. Där har du ditt liv och i det lever du och i det vilar ditt arbete!"

Yogavecka

En ljuvlig musik strömmar i mina öron. Min Toomas fyller mitt liv med skön musik. Just nu är det min Ipod som han laddade om innan jag åkte på senaste Yogaledarutbildningen. Detta är min fjärde utbildningsvecka. Första dagen bröt förkylningen ut, feber och stickande smärta i halsen som vandrade upp mot bihålor och ut mot öronen. Du vet säkert hur det känns. Att kämpa sig igenom ett rätt så avancerat pass med allt detta i kroppen är en utmaning. Men underligt nog, i Balans närhet så sätter du symptomen åt sidan och koncentrerar dig på att göra ditt bästa och sen går du till ditt rum och kollapsar. Så, efter att vakna med huvudvärk mitt i natten, åtgärdat med två alvedon, och sovit djupt så gick jag på dagens övningar med friskt mod i sinnet och gjorde bra ifrån mig i morgonpasset.

Yoga är bot mot allt säger Balan, och jag är benägen att tro honom. Jag fick också en fantastisk bok av Vijay som visar på Yogans medicinska effekter. Det är klart att om du dirigerar om blodflödet i kroppen, aktiverar andningen och syresättningen så ger det resultat. Alla inre organ mår bra av att stimuleras extra.

Det är bra för mig att ha dessa veckor där jag så direkt och totalt fokuserar på mig själv och mina inre processer i kroppen. Kroppen svarar an så snabbt och vissa övningar som jag bara var övertygad om att jag aldrig skulle kunna utföra gör jag nu utan större ansträngning. Yoga kan verkligen ge dig en ny kropp med helt nya rörelsemönster och naturligtvis aktiveras också ditt känslosystem då det ju sitter låst i dina muskler och det sätt som du för dig i livet. Så jag älskar dessa veckor som är bara för mig. Vilopassen är utmärkta, då får jag komma ifatt mig själv!

Jag funderar mycket på vilka de metafysiska orsakerna är till min sjukdom. Jag lyssnar på lärare, inspiratörer, medier, healers och vänner. Alla har sina teorier och det är intressant att få ta del av de olika bilderna av vad som jag behöver och hur människor ser på mig. Jag lyssnar med utgångspunkten, att jag har svaret inom mig och att det som vibrerar av sanning inom mig berör de orsakstrådar som jag skall lyssna till. Det första som jag fastnat för är att en skräckfylld upplevelse kan chocka cellerna och skapa förändringar i DNA och cellkärnan. Vilka är mina skräckfyllda upplevelser? Det som varit starkast i en känslomässig fasa för döden var när jag blev nedslagen av en jättevåg på Hawaii. Det är så många år sen, kan det verkligen ha varit del av att skapa KLL? Min läkare säger att det inte finns några samband mellan känsloupplevelser och min sjukdom som man känner till!